Kulturportal LUND

 

Dominikanklostret i Lund

Dominikanorden uppstod under 1200-talet. Dess grundare var Dominikus av Guzman (1170-1221), och orden fick snabbt spridning över hela Europa.

Dominikanerna var en sk tiggarorden, dvs dess medlemmar skulle avstå från alla egendomar och leva på allmosor. Deras primära uppgift här i livet var att i apostlisk anda sprida och fördjupa den kristna tron genom predikan och undervisning. De höll predikningar inte bara i sina kyrkor, utan även på stadens gator och torg. Medlemmarna i Dominikanordern bar alltid en svart mantel och kapuschong och kallades därför för Svartbröder.

Dominikanmunkarna, liksom en annan av tiggarordnarna, Franciskanorden, byggde sina kloster inne i städerna. Det första dominikanklostret som uppfördes i Norden var det som byggdes i Lund 1221 av ärkebiskop Andreas Sunesen. Ursprungligen var det en präst från Århus vid namn Salomon som varit i Italien och tagit med sig den nya läran hem. Under samma tidsperiod bildades också dominikankloster i såväl Ribe som Roskilde

Den kvinnliga grenen av kunde erbjuda ogifta och åldrande adelskvinnor ett alternativt liv där de kunde ägna sig åt konst, litteratur, broderi, musik och även andra lärda studier utöver sjukvård och fattigvård.

Dominikaklostret i Lund var en relativt stor klosteranläggning med en kyrka som låg längs Kiliansgatan. I samband med reformationen 1537 upplöstes klostret och blev troligen raserat direkt i samband med detta. Det föll snabbt i glömska och inte förrän 1940 kunde Ragnar Blomquist tack vare  arkeologiska fynd lokalisera var det en gång legat.

Källa: Medeltidens Lund, Blom/Wahlöö