Kulturportal LUND

 

Tegnér i Lund


tegner03Tegnér kom till Lund från Värmland 1799, då han skrevs in vid universitetet. Precis som alla andra studenter på den tiden bodde han inackorderad, det var vanligt att professorer och borgare(som ofta hade rymliga gårdar) hyrde ut.

Tegnérs första bostad var ett studentrum hos rådmannen och läderfabrikören Wahlgren på Stortorgets västra sida. Han bodde där till 1800. Därefter flyttade han in i professor Kilian Stobaeus sterbhus , på Krafts torgs södra sida. Där stannade han fram till 1803 då han inackorderades i  den stora Lidbeckska gården (ägd av professor Anders Lidbeck) med Kalendehuset (Finns nu på Kulturen under namnet Dekanhuset). Adressen var Norregatan nummer 281, vilket idag motsvarar ungefär Bredgatan/Södergatan.

Under denna tid läser han filosofi och språk, han blir akademiadjunkt och bibliotekarie 1806. Då är han tillräckligt ekonomiskt etablerad för att kunna gifta sig med sin ungdomskärlek Anna Myhrman från Rämen i Värmland. Inför giftermålet köper han med svärfars hjälp ett hus på St. Gråbrödersgatan beläget norr om nuvarande Tegnérmuseet.

1812 blev Tegnér utnämnd till professor i grekiska och fick då Stävie och Lackalänga som prebendepastorat, vilket sammantaget innebar bättre ekonomi. För sin växande familj köper Tegnér den betydligt större och bättre gården på St. Gråbrödersgatan 11. Så här beskrevs den av Tegnér, när han sålde den 1826 (då han lämnade Lund för att bli biskop i Växjö):

”Boningslängan innehåller utom handkammare, spiskammare, och kök och tio rum, varav de flesta är försedda med gipstak, tapeter och porslinsugnar med mässingsdörrar. På gården äro tvenne längor; den ena med brygghus, vari inmurad panna, packhus, vedbodar, vagnsskjul, stort stall, mangelbod och drängkammare; den andra av bränt tegel och ekepålar med loga och tvenne lador.”

Större delen av den stora gården revs på 1870-talet. I den återstående delen av boningshuset finns Tegnérmuseet.

Under sina lundaår etablerades Tegnér som nationalskald, och det var i Lund han skrev sina kända verk, exempelvis Fritjofs saga och Det eviga.

Staden Lund förekommer dock sällan i hans poesi. Han planerade ett stort epos med titeln Helgonabacken eller Minnen af Lund, som aldrig blev färdigt. Men en av dikterna blev klar; berättelsen om hur det gick till när Jätten Finn byggde domkyrkan. Så här börjar den:

På Helgonabacken vid Lund, der nu
Mamsell och Fru
spatsera i doftande lunder,
der bodde det fordom en kempe så gram,
af trollens stam,
han hade sin kula derunder.

I den berömda Epilog vid magisterpromotionen 1820 skymtar Lund och processionen mot doktorspromotionen i domkyrkan:

Men anden (hoppas jag) ser ner ännu
till jorden, till de välbekanta ställen,
der tåget skrider över Lundagård
i templet opp att hämta sina kransar
.

Lund finns i Tegnérs talrika brev.

Han skriver exempelvis till Gustaf Fredrik Åkerhielm 1826 : ”Jag är född på landet och har tillbragt min bästa tid i en academisk bondby, der man sällan ser andra spectakel än dem Studenterna improvisera på gatorna, eller Consistoriales inom fyra väggar:”

Detta var i en tid när professorerna fick betalt i tunnor säd och bekymrade sig om spannmålsprisernas upp- och nedgång och då de stora gårdarna i stan höll både stall och loge!

I ett känt brev till vännen Carl Gustaf von Brinkman, också det från 1826 ,berättar Tegnér om en olyckshändelse:

Tegnerrider”Under en af mina förmiddagsridter, som vanligtvis äro våldsamma, höll jag häromdagen på att förlora en bagatell, nemligen hufvudet: jag tänker jag derigenom blifvit så mycket bättre qualificerad till BiskopsEmbetet. Jag ville, pojkaktigt nog, rida genom en portlucka som var så trång och låg som lifsens port, ehuru hon leder, ej till himlen utan endast till Helgonabacken, der jag alltid trifts gerna, och nu i synnerhet när bladen äro gulnade, som mitt eget hjerta, och vinden ger frikoncert i de nakna grenarna. Folk som stod utanför afrådde mig från företaget, hvilket förargade mig. Jag galopperade alltså åstad, bugade mig också riktigt ner, men som jag sällan gör det djupt nog fick jag en duktig knuff i hufvudet, hvaraf sedermera blef en kula, som dock ej satt på rätta stället, ty hon satt utanpå. Nu är hon borta. För öfrigt rider jag alla dar, och föreställer en Ecclesia militans (red.anm: stridande kyrka).”

Tegnér skulle alltid minnas Lund med värme. Inför flytten till Växjö skrev han:

”Där har min ungdom gått och det bästa av mandomsåren
där har jag diktat och drömt, där har jag levat och lärt.
…………………..

Här har min själ sitt fädernesland. Fastvuxen är här hon,
Lundagård, vid ditt valv, buret av pelarestam.
O hur ofta jag satt din grönskande krona utöver
lockiga hår, och hur skön syntes då blånande natt.”
(Flyttningen, trol. 1826)

tegner02Tegnér dog i Växjö 1846.
En landsomfattande insamling för att bekosta en staty drogs igång.
Statyn utfördes av C.G.Qvarnström. 1853 restes den på Tegnersplatsen, söder om Akademiska föreningen. Det är troligen den första statyn av en enskild svensk man i fredlig verksamhet.

Text: Ingrid André

Tegnér och Oehlenschläger

Att läsa:
Wrangel, Ewert, Tegnér i Lund. 1932.
Böcker av Tegnér och om Tegnér finns på Stadsbiblioteket och i Lundasamlingen.