Kulturportal LUND

 

Läs mer

Kvarteren Bytarebacken och Carl Holmberg

Kvarteren ligger i stadskärnans nord­västra del och sträckte sig ursprungli­gen ut till stadens vall. Deras utveck­ling är starkt förbunden med järn­vägens ankomst till Lund. 1856 invig­des första delen av södra stambanan mellan Malmö och Lund. Bangård och stationshus placerades i stadens västra utkant, och en del kvartersmark togs i anspråk för spårområdet och anlägg­ningen av den nya Bangatan. Uppdel­ningen till två kvarter, Bytarebacken och Carl Holmberg, skedde först 1956, då Knut den stores gata kom till som en ny förbindelseled mellan järnvägen och stadens centrum.

I öster begränsas kvarteren av Byta­regatan, som lades ut efter reformatio­nen med sträckning över en raserad kyrkobyggnad, Sankt Jakob. På Espmans karta 1784 kallas Bytaregatan helt enkelt för "bakgatan", ett obe­tydligt stråk som på ömse sidor om­gavs av trädgårdstomter och obebygg­da lyckor.

Norr om Bytarebacken fanns sedan gammalt en mindre öppen plats, kallad Isaks torg. Vid 1890-talets början utlades Clemenstorget med dess väl till­tagna, kvadratiska grundplan som sträckte sig in över tidigare kvarters­mark i norra spetsen av Bytarebacken.

Under 1960- och 70-talen har kvarte­rets norra del omgestaltats kraftigt ge­nom förverkligandet av en stadsplan från 1964. Den oregelbundna, snett vinklade kvarterskonturen mot Clemenstorget har rätats ut, och Bangatan har breddats kraftigt, så att dess bygg­nadslinje idag är indragen i förhållan­de till den norra torgsidans husrad. Ett nytt gång- och cykelstråk — Bytare- gången — har anlagts inne i kvarteret.

Hästbytartomten

På 1700-talet var kvarteret mycket glest bebyggt. Endast utmed Kloster­gatan fanns en sammanhängande rad av byggnader på tomterna 314, 315 och 316. I västra delen av kvarteret, ungefär på platsen för järnvägsstatio­nen, låg Klosterhusen, ett par enkla bostäder för husmän och arbetare vid godset Trolleberg väster om staden.

Hela norra delen av kvarteret ut­gjorde en stor tomt med nr 301, kallad Hästbytaretomten. 1784 brukades den som åkerlycka och tillhörde en profes­sor Laurell.

På 1830-talet förvärvades tomten av akademiträdgårdsmästare L. C. Siemers, som anlade en stor trädgård, in­delad till kvarter med olika slags träd och buskar. På tomten fanns endast ett hus, en envåningsbyggnad av korsvir­ke.

Nya bostadshus

I slutet av 1850-talet började den stora trädgården avstyckas till nya tomter och årtiondet därpå upplåts mark för bebyggelse även i västra de­len av kvarteret Gråbröder. På båda si­dor om Bytaregatan växte under 1860- och 70-talen fram en helt ny bostads­bebyggelse för ett i huvudsak välbe­ställt skikt av stadens befolkning.

Typiska exempel på den nya bebyg­gelsen är envåningshusen vid Bytare­gatan 15 och 17, uppförda med några års mellanrum av två professorer. De representerar en god borgerlig bostads­standard vid tiden kring 1800-talets mitt. Husen var ursprungligen mycket lika varandra med nästan samma mått, proportioner och takfall. Gathusens grundplan var sexdelad med ekonomi­utrymmen och kök i en vinkelbyggd flygel. Båda fasaderna har från början varit putsade i klassicerande stil.

Järnväg och industrier

Kvarterets begynnande exploatering var sannolikt stimulerad av järnvägen, vars ankomst under återstoden av 1800-talet fick ett starkt inflytande på kvarteret och dess omgivningar.

Järnvägsstationen var ett högt vär­derat tillskott i stadsbilden, och sta­tionshuset var en av de arkitektoniskt mest framträdande byggnaderna i sta­den vid denna tidpunkt.

Men utvecklingen tog i Lund inte den helt typiska vägen. Den attraktiva marken mittför stationen i kvarteret Bytarebacken utnyttjades påpassligt av fabrikör Carl Holmberg, som 1864 där startade en mekanisk verkstad. Statio­nens representativa förplats förskjöts i stället något längre söderut, där det nya Bantorget anlades.

Carl Holmbergs Gjuteri och Meka­niska Verkstad hade vid 1800-talets slut vuxit till Sydsveriges största i branschen, med tillverkning av spisar, kvarnverk, kaminer, mejerimaskiner och annan mekanisk utrustning för jordbrukets behov.

Ända till 1940-talet, då verkstaden lades ned, präglades kvarteret av in­dustriell verksamhet. Carl Holmbergs förblev för övrigt inte den enda in­dustrin. 1897 anlades firman Rudelius och Boklund på en tomt ungefär mitt­emot SJ:s godsmagasin. Här fanns gjuteri och mekanisk verkstad med till­verkningen inriktad på jordbruksin­dustrins behov. Ett stenhuggeri låg på tomten mellan de två verkstadsin­dustrierna.

Källa: Bevarandeprogrammet, Lunds kommun