Kulturportal LUND

 

Stadsvallen

StadsvallenFoto: Claes WahlööLund omgavs en gång av en jordvall med en vattenfylld vallgrav.På toppen fanns en palisad som skulle göra försvaret ännu effektivare. Vid utfarterna i söder, väster, norr och öster fanns tegelmurade porttorn och vindbryggeförsedda broar över vallgraven. Vallen var cirka tretusensjuhundra meter lång.

Idag återstår inte mycket av denna väldiga anläggning. I Stadsparken finns ungefär fyrahundrasexio meter kvar och inom ett parti alldeles norr om Sankt Laurentigatan kan man också se en rest av vallen. Var den en gång löpte framgår dock mycket tydligt i topografin och den som kan kan genom att börja vid Kulturmejeriet vandra runt det medeltida stadsområdet genom att följa vallsträckningen. I väster är det järnvägen och stationsområdet som luckrat upp den medeltida gränsen. Klosterkyrkan låg till exempel en gång innanför vallen. En rundvandring ger ett tydligt intryck av hur stort makten tänkte med Lund. Stadsområdet är med sina fyrtio hektar störst i det medeltida Norden.

Hur gammal är vallen? Enligt Roskildekrönkan lät den danske kungen Erik Emune år 1134 befästa Lund och arkeologin har genom årsringsdatering på brostolpar vid västra utfarten kunnat stödja denna tidiga datering. Vallanläggningen byggdes dock på och förbättrades mer eller mindre kontinuerligt ända upp i 1700-talet. Träbroarna blev stenbroar. De murade porttornen byggdes sannolikt vid 1300-talets mitt. Det södra kallades Röde port, det västra Nunne burlett ( detta anspelade på belägenheten vid Sankt Peders nunnekloster), det norra Norreport eller Bredgatans Port och det östra Mårtens port (efter kyrkan Sankt Mårten).

Text: Claes Wahlöö, Medeltidens Lund 1999

Andra artiklar:
Stadsvallen hotas av genombrott
Medeltida vallgrav effektivt dräneringsdike