Kulturportal LUND

 

Helgonabackens dammar del av medeltida storbygge

Under våren utfördes damm- och rörläggningsarbeten i kv Bispen 9, på Helgonabacken (UB-parken). Här låg under medeltiden ett stort benediktinkloster. Arbetena gav Kulturens arkeologer en möjlighet att närmare studera området öster om själva klostret.

GNart032Här fanns flera dammar som tidigare hade uppfattats som en del i klosterområdet. Flera olika frågor angående deras ålder och funktion väntade nu på ett svar.

Vid slutet av 1000-talet, troligen runt 1080, tillföll marken benediktinorden, som här grundade det första benediktinklostret i Skandinavien. Det var ett så kallat herrekloster, vilket innebar ett munkarna kom från det översta samhällsskiktet. Det var därför naturligt att klostret fick en dominerande ställning i regionen och troligen hade ansenliga tillgångar redan från början.

De största resurserna lades på kyrkan, som uppfördes i sten medan de övriga byggnaderna inledningsvis kan ha varit av enklare slag, förmodligen uppförda i material som trä och lera som fanns nära till hands. Troligen bildade klosterbyggnaderna tillsammans med kyrkan en fyrkant kring en gårdsplan, såsom det var brukligt inom benediktinorden. Hela komplexet låg sydväst om en stor naturlig damm, Vanningadammen, tillräckligt nära för att kunna utnyttja vattnet, men utan att det blev för fuktigt. En liten rest av Vanningadammen finns kvar än idag på nuvarande sjukhusområdet bredvid reumatologiska kliniken.

Mot slutet av 1100-talet ökade klostrets betydelse och mera makt samt resurser lokaliserades hit. Det gjorde att klostret kontinuerligt kunde byggas ut och förbättras, framför allt kyrkan som var den viktigaste byggnaden.

År 1192 eldhärjades klostret svårt och större delen förstördes. Klosterkyrkan drabbades inte, men byggdes ändå helt om till tegelkyrka med ett långhus som fick mitt- och sidoskepp. Runt den halvrunda absiden fortsatte sidoskeppen i form av en omgång.

Även de övriga klosterbyggnaderna uppfördes i tegel, som var ett nytt och exklusivt material. Kunskapen om tegeltillverkning och bränning spreds via klostren under denna period och på många håll var det också klosterbyggnader som först uppfördes i det nya materialet.

Arbetet på klostret var omfattande, långvarigt och resurskrävande. Under stora delar av 1190-talet och början på 1200-talet utgjorde den östra delen av området en mycket stor arbetsplats. Här arbetade enkla lokala hantverkare och tillresta och säkert också lekbröder och annat folk knutna till klostret. Man kan tänka sig en bild på arbetsplatsen där arbetet pågår på flera olika byggnader samtidigt, med ett myller av byggnadsställningar, hantlangare, olika hantverkare och oxkärror med byggmaterial.

Även området runt klostret genomgick stora ombyggnader. Öster om klosterkomplexet anlades tre stora dammar på rad i nordsydlig riktning. Nedanför anlades ytterligare en stor damm vinkelrätt mot de andra (framför nuvarande UB). Vattnet kom från Vanningadammen och med regnet. Tillsammans med Vanningadammen inneslöt de klosterområdet på tre sidor och bildade ett avskiljande vattenhinder.

Dammarna användes troligen för fiskodling och kanske, med tanke på höjdskillnaderna i området, förekom även kvarndrift, vilket kunde vara en lönsam verksamhet. Innanför dammarna fanns säkert även någon form av vattenkrävande klosterträdgård, som bidrog till klostrets försörjning.

Den norra dammen motsvaras i våra dagar av nuvarande UB-dammen. De andra försvann på 1800-talet. Det kan noteras att UB-parkens nya damm, som anlades under våren, ligger på samma plats som den södra av de ursprungliga klosterdammama, som dock var betydligt större.

Allhelgonaklostret var under hela medeltiden en mycket viktig institution i Lund och dess byggnader utgjorde ett pampigt komplex som syntes runt om i landskapet.

Text: Ivan Balic, arkeolog. Gamla Lund Nytt