Kulturportal LUND

 

Litet lundensisk bagerihistoria

 

GNart023I Kulturens årsbok 1934 finns på sid. 107 ett foto av Werrenraths gård vid Mårtenstorget. (Gården låg på den tomt där Köttbesiktningbyrån uppfördes 1916.) Bilden är från slutet av 1800-talet. Werrenrath, som var den siste tenngjutaren i Lund, hade sin verkstad i gården. Men där höll också andra till; en krögare, en fotograf, en prästänka med matlag och dessutom bagare Pettersson. Det är osäkert om det var Johannes Pettersson Malmgren eller hans hustru Signe Pettersson som var bagaren.

Johannes Pettersson var född 1834 i Gylle och dog 1909 i Lund. Han "var krympling, en godhjärtad man, varför ingen som var i nödläge gick ohjälpt från honom". (Vi minns om Lund vid sekelskiftet. Gamla Lunds årsbok 1968). Hans handikapp bestod i en stor puckel på ryggen, något som, enligt traditionen i Malmgrenska släkten, inte hindrade honom från att lyfta och bära en 100-kilos mjölsäck på puckeln. Men enligt samma släkttradition är det helt säkert att bagerirörelsen i Werrenrathska gården var Signe Petterssons.

 

Signe Pettersson levde 1835-1925. I en tidningsnotis från 1925 med anledning av hennes 90-årsdag noteras "För alla lundabor, som de sista decennierna av förra århundradet plägade göra sina inköp på Mårtenstorget, är fru Pettersson en välkänd gestalt. Hon hade nämligen i gamla Werrenrathska gården sitt bageri och på torget där mitt framför plägade hon hålla med sin brödvagn."

År 1900 - vid 65 års ålder, således - skrev hon till sonen Axel Peter Pettersson Malmgren (1866-1920) om att komma hem och ta över bageriet. Axel Peter hade utvandrat till Grand Rapids, Michigan 1890. Han var egentligen sadelmakare.

Till att börja med fortsatte Malmgren bageriet i Werrenrathska gården, men 1906 lät han uppföra han ett hus på Bankgatan 4, dit han flyttade bageriet. Enligt släkttraditionen inreddes detta med den modernaste utrustning, som fanns att uppbringa. Inne på gården drev han också en kolhandel. Malmgren lär dessutom också ha haft en osthandel någonstans i stan.

Men Axel Malmgren hade tillsammans med tre andra gått i borgen för 80 tkr. Eftersom de andra inte kunde betala, fick Malmgren ensam stå för hela summan. Bageriet såldes till Stråhle och Malmgren flyttade till Harlösa, där han drev bageri och café. Senare tillverkade han också svagdricka och läskedrycker i Dagstorp.

I slutet på 30-talet övertogs bagerilokalema av Emil Diwong. Även Diwong satsade på modernitet; en av landets första elektriska tunnelugnar installerades 1946 hos Diwongs, och den finns med på bild i Nordisk Familjebok!

Diwongs flyttade 1963 från Bankgatan 4 ut till Öresundsvägen. Malmgrens gamla fastighet revs 1978. Där finns nu ett kontorshus i tre våningar.

Text: Ingrid André. Gamla Lund Nytt