Kulturportal LUND

 

Ett lundafynd utöver det vanliga

År 2003 blev Kulturens arkeologer uppsökta av en äldre man. Han berättade att han för ca 60 år sedan när han lekte arkeolog kommit att gräva inne på en bakgård i södra delen av kv. S:t Mårten i centrala Lund. På uppskattningsvis en halv meters djup påträffade han en märklig tingest av kopparlegering med ett ansikte på. Han ville nu överlämna föremålet till Kulturen.

GNart007Det stod snart klart att föremålet var ett för lundaleran ovanligt fynd. Men det kändes igen ändå på något sätt. Öglan ovanför huvudet visar att kärlet har haft en hänkel och alltså suttit på en spann. Efter en stunds letande i litteraturen hittades en värdig, närmast identisk parallell i hängöglorna till de romerska kärl som fornforskarna kallar situla. Kärlen dateras till omkring 75-200 e.Kr.

I Skandinavien och Tyskland/Polen har i gravar från romersk järnålder påträffats hela romerska serviser avsedda att användas vid drickande av vin. Seden att dricka vin kan givetvis också ha importerats från söder, men mera troligt är väl att man tillverkat sitt eget vin. Vid denna tid drack man, förutom mjölk och vatten, ett slags öl och mjöd. I välbevarade miljöer har man nämligen påträffat och kunnat analysera rester av dryckernas innehåll.

Den romerske historikern Tacitus skriver: "som dricka använder germanerna en vätska gjord av korn eller vete, som vid jäsning får en slags likhet med vin". Drycken har först lagts i ett större kar eller spann av brons. För att få vinet drickbart var man tvungen att med hjälp av en sil skilja ut bottenavfallet. Med en vinskopa har sedan drycken hällts över i mindre bägare eller glas.

Större delen av den nordiska importen från romarriket har troligen inte varit varor från den Italiska halvön utan från verkstäder! Gallien. En viktig knutpunkt i varuutbytet har varit Köln. Lundafyndet hör till en grupp av situlor som finns i en rad olika varianter. Hans Jurgen Eggers har indelat dem i närmare 10 olika typer. Vårt fynd är snarlikt Eggers Typ nr 26-27.1 Ulla Lund Hansens stora verk Römischer Import im Norden framgår att typer med ansikten påträffats i Norge(3 ex), Sverige (5 ex), Jylland (3 ex), på danska öarna (12 ex) och på Bornholm (2 ex). Före lundafyndet har inga påträffats i de gamla skånelandskapen. Typ 26 dateras enligt Ulla Lund Hansen till äldre romersk järnålder, dvs perioden 75 e. Kr.till 150 e. Kr.

Vad gör då ett romerskt importföremål av lyxkaraktär i Lund? Staden har varit en ur arkeologisk synvinkel välbevakad lämning sedan 100 år och det finns mycket få lämningar eller spår av mänsklig kultur före grundläggandet, som av forskare idag vanligen förläggs till omkring 990 e.Kr, alltså under Sven Tveskäggs regenttid. Under åren har dock en del ströfynd som har en äldre datering påträffats. Vi bortser här från fynd från stenåldern. Det äldsta myntet, präglat för kung Åses av Baktrien på 2oo-talet e.Kr, hittades i kv. Kulturen 24 i Lund. Det ska ställ.i; i relation till att det näst äldsta myntet är bysantinskt från 919/21-944 e.Kr då Romanus I var kejsare. Ragnar Blomqvist nämner även fem bronskarl som kan vara från 800- och 900-talet. De kan dock ha haft en lång brukningstid. I samband med en undersökning i Lundagård år 1996 inför trädförnyelseprojektet framkom i botten av schaktet tre nedgrävningar för stolpar och en härd. Ett C-i4-prov som togs frånhärden gav en datering till BC 766-376, alltså yngre bronsålder eller förromersk järnålder.

Det kan inte uteslutas att en hel del av föremålen från tiden före 990 e.Kr har transporterats till Lund, långt efter det att de hamnat i jorden, exempelvis i matjord som hämtats utanför staden. Man måste vara källkritisk, särskilt när fyndomständigheterna är osäkra. Med dessa förbehåll i åtanke pekar de få äldre lämningar som finns från perioden före 990 att området, åtminstone tidvis, kan ha utnyttjats av människan under århundradena före och efter Kristi födelse.

Fyndet av den praktfulla-romerska hängöglan ger upphov till många frågor. Det största frågetecknet får väl sättas kring dess bakgrund. Har verkligen situlan i sitt ursprungliga sammanhang blivit deponerad i Lund? Vad svaret än månde vara kan en förnyad granskning av hela det fyndmaterial från Lund som ligger före den etablerade grundläggningen 990 e.Kr vara önskvärd. Kan det finnas artefakter av mer vardaglig karaktär från perioder före grundläggningen som har drunknat i det rika materialet frän sen vikingatid och medeltid?

Bild: Romerska situla av Eggers typ 26 och 27 (efter Eggers 1951).

Text: Mattias Karlsson, Kulturen. Gamla Lund Nytt nr 6 2007