Kulturportal LUND

 

Nya rön om S: t Olofs kyrka och kyrkogård

För de flesta lundabor är Allhelgonakyrkan ett bekant landmärke. Mindre känt är att det på samma plats, långt före den nuvarande kyrkan i nygotik, fanns en medeltida kyrka. Kyrkan, som hade den norske helgonkungen S:t Olof som sitt patrocinium, dvs namnshelgon, revs i samband med reformationen 1536. S:t Olofs socken omfattade under medeltiden hemman i norra delen av staden, men också landsbyn Götstorp norr om Lund.

GNart006Förutom få skriftliga belägg är mycket litet känt om kyrkan och kyrkogården. År 1923 gjordes en omplanering av ytan väster om Allhelgonakyrkan. Då upptäckte man att gravar fanns i området, men endast ett par gravar kom att dokumenteras. Undersökningarna sommaren 2004 i samband med anläggandet av en cykelbana, är faktiskt de mest omfattande och ambitiösa till dags dato.

Vid årets undersökning dokumenterades 18 gravar. Tyvärr har de i hög grad fragmentiserats av sentida schaktningar. En stor del av kyrkogårdens yta har blivit sänkt i samband med byggandet av Allhelgonakyrkan, som invigdes år 1891, och planeringsarbeten väster om kyrkan år 1923. Detta har fått till följd att gravarna ligger mycket ytligt, i stort sett direkt under matjorden (ca 20 centimeter under gräset).

Det är tydligt att de gravlagdas ben utsatts för kompression. Även om inga rester av trä framkom vid undersökningen är det troligt att flera kroppar har lagts i träkistor. För detta talar att i samband med framrensningen av 4 gravar hittades spik som av allt att döma tillhört kistkonstruktioner. Fyndmaterialet är som nästan alltid vid undersökningar av medeltida kristna gravläggningar mycket sparsamt. Inget fyndmaterial i de undersökta gravarna tolkas som avsiktligt nedlagt. I flera av gravfyllningama fanns tegelkross och i en påträffades en skärva av äldre rödgods.

Tidigare undersökningar av kyrkogårdar i Nordeuropa har visat att det finns en kronologisk utveckling i hur den gravlagdes armar placerats. Under 1000-och 1100-talet placerades armarna vanligtvis rakt utsträckta längs med sidan av kroppen. Under medeltidens lopp "vandrade" armarna uppåt. Under senmedeltiden var det vanligast att armarna placerades korsade över bröstkorgen.

Armställningarnapå 10 av gravarna har undersökts. Endast en gravlagd har placerats med armarna utsträckta längs kroppens sidor. Med utgångspunkt från armställningama och förekomsten av tegelkross i flera gravar förefaller de flesta gravarna datera sig till perioden efter ca 1200.

Ett viktigt resultat

Utan mer omfattande undersökningar är det svårt att klarlägga när S:t Olofs kyrka och kyrkogård har byggts och tagits i bruk. Ett viktigt resultat är dock att en tidig datering av kyrkogården, till 1000- och 1100-talet, inte kan bekräftas. Utan framtida undersökningar är det osäkert om de undersökta gravarna ska betraktas som representativa för kyrkogården i sin helhet. En ytterligare omständighet som kan tala för att kyrkan och kyrkogården är relativt sent etablerad, är att kyrkan ligger strax utanför stadsvallen, medan övriga sockenkyrkor i staden ligger innanför vallen.

Gravarnas utbredning tyder på att kyrkogården i väster kan ha nått fram till förlängningen av Bredgatan. Den östra begränsningen bör ligga under den västra delen av Allhelgonakyrkan. Det finns inga uppgifter om att man vid markarbeten stött på grundstenar efter den medeltida kyrkan. Kyrkan kan ha blivit så grundligt nedbruten att även stenar i grunden avlägsnats. Ett annat alternativ är att man faktiskt inte varit uppmärksam på resterna av kyrkan vid tidigare markarbeten.

Troligen har S:t Olofs kyrka legat centralt inom kyrkogården, förslagsvis strax väster om Allhelgonakyrkans tom.Då området väster om Allhelgonakyrkan idag består av grusade ytor och gräsmattor, är det tekniskt möjligt att använda georadar för att lokalisera grunderna av kyrkan. Ett lyckat resultat av en sådan undersökning skulle bidra till ny kunskap om Lunds kyrkliga historia och vara ett välkommet antikvariskt instrument, i samband med framtida ingrepp i området kring Allhelgonakyrkan.

Bilden: Framrensade skelett w gravarna 9 och 10 på S:t Olof kyrkogård. Foto: Mattias Karlsson

Text: Arkeolog Mattias Karlsson, Kulturen i Lund