Kulturportal LUND

 

Observatorieparken

Observatorieparken drönare

 

En romantisk landskapspark skapades i slutet av 1800-talet vid Observatoriebyggnaden i vad som nu är en del av Stadsparken. Nu har denna park återskapats. Det är få parker i Sverige som är byggnadsminnen. Men Observatorieparken är ett sådant. Därmed kunde man inte plantera vad som helst. Bara tidstypiska träd och växter finns vid de återlagda gångarna.  

Att komma till en 1800-talspark på elcykel (nej jag cyklade inte i parken) i jeans, fleecetröja och cykelhjälm är klart helt fel. Damer i Observatorieparken vandrar långsamt i en lång vacker klänning och stilig hatt. 

Observatoriet ca 1897Observatoriet ca 1897Men nu är det våren 2019 och jag träffar landskapsarkitekt Karin Sjölin i Lunds kommun. Hon har i samarbete med stadsantikvarie Henrik Borg ansvarat för att återskapa den romantiska parken. Observatoriebyggnaden stod klar 1867. Forskarna och eleverna vid astronomiska institutionen behövde parken för sina studier av stjärnhimmeln men också för stillsamma promenader och funderingar kring rymdens hemligheter. Parken var stängd för allmänheten så de vackra damerna var nog undantag.

Astronomerna lämnade parken 2001 och flyttade till Sölvegatan och tog med sig instrumenten och statyn av Tycho Brahe. Kvar stod en byggnad i behov av renovering och en park som delvis var igenvuxen men dock med stora vackra om än gamla träd. Blodboken och hängboken nära Gyllenkroks allé är ännu ståtliga.

Att återställa en park som är ett byggnadsminne gör man inte hur som helst. Länsstyrelsen har haft mer än lite att säga till om. En trädgårdshistorisk förundersökning har gjorts liksom en växtinventering.

Tillbaka till ursprunget
Att komma tillbaka till ursprunget var målet och i maj 2019 är man nästan där. Systemet med gångar var borta. Men med arkeologisk hjälp hittades den gamla gångarna och de är nu tillbaka.

Kartor, böcker och bilder hittade på bland annat Universitetsbiblioteket har varit Karin Sjölin till hjälp för att komma så nära den ursprungliga parken som möjligt. Inget med ursprung senare än 1890 har planterats.

Runt Observatoriebyggnaden fanns planteringar. De är tillbaka med bland annat järnek, lila rododendron och en äkta kvitten. Längs kanterna växte buxbom. Det vågar man inte plantera på grund av sjukdomssmitta. I stället blev det låg vintergrön idegran.

En lökinventering gav besked om att det skulle sättas vildtulpan som blommat vackert gult under våren. Kungsängslilja, scilla, vintergäck och snödroppar hörde också sent 1800-tal till.

Exotiska träd
De gamla stora träden står kvar och skall när den tiden är inne ersättas av de nyplanterade. Karin Sjölin presenterar en lång lista med träd varav många är exotiska. Hör bara: Ginko, gudaträd, amerikanskt judasträd, turkisk trädhassel, flikbladig bok, svart valnöt, tulpanträd, svart mullbär, sumpcypress och orientalist julros.

Ett unikt träd är persimon. Man hittade en gammal hane och satte ett honträd. Kanske kan det bli frukter. Det är sådana som liknar tomater som i våra dagar säljs som sharon eller kaki. 

Gammeldags buskrosor hör till.  En lite rosenrundel har skapats runt där Tyko Brahe stod och där det en gång fanns ett instrumenthus.

Observatorieparken ingår i Stadsparken och staketen är borta. Men det gamla spjälstaketet mot Gyllenkroks allé är kvar och har fått ny lyster och ny tjära. Längs Svanegatan fanns ett nätstaket som ersatts av ett nytt spjälstaket. Där har gjorts en ny öppning, som ska få en smidesgrind, likt den som finns vid Vaktmästarbostaden mot Grönegatan.

 

Text: Ingrid Nathell, foto och flygbild: Kristoffer Lindblad 

Om Observatoriet

 

Klicka på bilderna för att förstora.