Kulturportal LUND

 

Lundensare

Lundensare


Lundensare från fyra århundraden träder fram i en ny bok av Fredrik Tersmeden. De var alla kända av sin samtid men mer eller mindre bortglömda idag.
De är universitetsöden och slumpmässiga fynd som författaren hittat i Lunds universitetsarkiv och som blivit kära vänner för honom. 

En av dem är Lars Liedbeck som utnämndes till professor i matematik 1744. Han var från Småland och skrev in sig vid universitetet några månader före Linné.


Föreläste på svenska

Efter vidare studier sökte han sig till flottan där han blev officer. År 1738 deltog han i en resa till Medelhavet på det nybyggda linjeskeppet Sverige som skulle överlämnas till Turkiet för att reglera en skuld till sultanen från Carl XII:s dagar. Men på väg till Konstantinopel förliste fartyget utanför den spanska kusten. Liedbeck överlevde och nu ville han ägna sig åt matematiken. Han sökte men fick inte professuren i Greifswald och blev istället lärare vid Skeppsgosseskolan i Karlskrona innan han fick professuren i Lund.
Hans avhandling handlade om skeppsbyggnad. Det låter märkligt men det ingick i matematikämnet liksom astronomi, navigation, pyroteknik, kyrklig kronologi, ballistik och andra ”vetenskaper”. Avhandlingen var tvåspråkig, latin och svenska och därmed den första som skrevs på modersmålet. Han var också en av de första professorerna som föreläste på svenska. Ambitionen låg i tiden – vetenskapen skulle vara till nytta i samhället.

Hon tog plats!
Elsa Collin är ett annat av Tersmedens ”fynd”. Hon var en glad och driftig studentska som blev den första kvinnliga deltagaren i Lundaspexarna. Det skedde 1907 när hon sjöng kammarsnärtan Susanna i spexet Gerda. Sen dröjde det mer än hundra år tills nästa kvinnliga inbrytning.
Elsa Collin föddes i Helsingborg, dotter till stadsläkaren där, och skrevs in vid universitetet vårterminen 1907. Hon bar den vita studentmössan, hon rökte cigarr och trotsade många konventioner. Kort sagt: hon tog plats.
Vid sidan av spexandet och framgångsrika studier var hon också aktiv i den politiskt radikala föreningen D.Y.G. (Den Yngre Gubben). När hon var klar med sin fil.kand. flyttade hon till Stockholm och tog sig även där in i spexmiljön.  Hon tyckte om att agera och blev skådespelare på allvar.  Men hennes stora insats inom kulturlivet var som skribent.
Hon skrev både vers och prosa och medverkade i olika tidskrifter. Hon var också tidningen Arbetets teaterkritiker i Stockholm. Hon behöll sitt politiska engagemang och skrev flammande appeller för kvinnlig rösträtt. Tillsammans med nära vännen Brita von Horn bildade hon Dramatikerstudion där det skulle spelas nyskrivna svenska pjäser. Ragnar Josephson och Vilhelm Moberg fanns med bland grundarna. Elsa Collin dog oväntat när hon blott var 53 år gammal.

Text: Solveig Ståhl

Tersmeden, Fredrik, Lundensare. Universitetsöden under fyra århundraden. 2018. (Årsbok Lunds universitetshistoriska sällskap).