Kulturportal LUND

 

King – hunden som gick i kyrkan

King


På 1950-talet stötte lundabor i centrum ofta ihop med King. Det var en stor hund av newfoundlandras med svart päls. Hans ägare var professor Siwe, legendarisk barnläkare, som bodde med sin familj i bankhuset mittemot Domkyrkan. På den tiden var Lund en mindre stad och trafiken i centrum betydligt lugnare. King kunde därför gå ut och ta sig promenader utan att riskera något. Bilister, cyklister och gångtrafikanter fick vänja sig vid att King inte brydde sig om några regler. Ville han ta en lur på trottoaren så gjorde han det. När Domkyrkans klockor ringde till morgonbön gjorde King ofta sällskap med kyrkobesökarna och deltog, på sitt sätt, i andakten. Sen fortsatte han att vila sig utanför kyrkan. Familjen Siwe i övrigt var inte så kyrksam. Det berättas att domprosten påtalade för professor Siwe att kyrkan skulle föredra att någon annan än familjens hund besökte gudstjänsten fick han till svar att han borde vara glad att någon från familjen gick i kyrkan.

Alla lundabor uppskattade inte Kings självsäkra agerande på stan och patrullerande poliser (sådana fanns på den tiden) tyckte det var olämpligt att han han gick lös. Men professor Siwe var omtyckt och mycket respekterad och King var en fridsam natur och fick fortsätta med sina vanor.

När King dog, av hjärtsvikt, kontaktade Professor Siwe polismästaren och bad att han skulle få begravas i Stadsparken. Men polismästaren sa bestämt nej och då gick frågan till Sparbankens direktör istället. ”Kunde King få sin sista vila inne på bankhusets gård?” Jo, bankdirekten gav tillstånd – King hade ju faktiskt bott i bankens fastighet, Med polisens hjälp transporterades King, som ju var en stor och tung hund, till ingången på Klostergatan och jordfästes i en grav inne på gården.
 

Text: Solveig Ståhl

Läs mer
Jönsson, Lennart, King – ett hundliv i Lund på 1950-talet. (Gamla Lund-nytt 2012:2).

 

 

2018-12