Kulturportal LUND

 

Ruskigt mord ledde till bildandet av AF

Måndagen den 30 oktober(2000)  sökte sig ett betydande antal av föreningen Gamla Lunds medlemmar trots kraftigt regn och hård blåst till Akademiska Föreningens Stora sal för att uppleva en kväll i Föreningens barndom. Som conferencier uppträdde Föreningens arkivarie Per-Ola Olsson.

Upptakten blev dramatisk. Man presenterade ett mord från 1829 då den unge teologie studeranden Jacob Wilhelm Blomdahl, som bodde i Locus Peccatorum vid Adelgatan, på ettbestialiskt sätt slog ihjäl en annan student, Andreas Emanuel Landén.

Brottet kom att handläggas av Större Akademiska konsistoriet, som dömde Blomdahl att genom halshuggning mista livet. Den 16 april ägde avrättningen rum på stadens dåvarande avrättningsplats nära nuvarande ridhuset, ej på Galjevången som ofta anges. (Där har varken galge eller avrättningsplats någonsin funnits.)

Orsakerna till Blomdahls förvirrade handling har aldrig klarlagts, men det torde av olika händelser framgå att han led av djupa psykiska störningar.

En tid efter mordet samlades några akademiska lärare och studenter för att diskutera detta. Här framkom tankar att studenternas i många fall besvärliga situation kunde ha bidragi till den tragiska händelsen - fattigdom, usla bostadsförhållanden, misslyckade studier och en isolering från andra människor.

För att göra situationen vid universitetet drägligare borde man bilda en förening, där studenterna kunde träffas. Vidare borde man ordna bättre bostäder och matställen. Studenterna skulle även ges studiehjälp och ekonomiskt stöd.

Så småningom lyckades man förverkliga många av dessa intentioner även innan det drömda gemensamma huset stod färdigt 1851.

Auditoriet fick sedan vandra vidare genom 1800-talets studentliv, möta den tidens studentsång, som gav samhörighet och identitet inte minst på resorna över Sundet till Köpenhamn under skandinavismens dagar.

Kvällens studentsångare fick på ett strålande sätt den gamla tiden att leva och de dikter, som presenterades från nationalromantikens epok, inte minst Carl Wilhelm August Strandbergs hyllningsdikt till den första "jembanan" i Sverige, rymde i sin pekoralistiska utformning en märklig framtidstro, som idag kanske är svår att begripa.

Området kring domkyrkan, universitetet, Lundagård och Akademiska Föreningen blev i slutet av 1800-talet något av en stad i staden. Många studenter kunde läsa in sina examina här utan att ha nämnvärda kontakter med staden och dess invånare. Allt fanns här, varför skulle man då gå utanför de osynliga murarna, så resonerade många. Den gamla lundagårdsmuren hade rivits 1842. De osynliga murerna började falla först på 1960-talet. Universitetet och staden började smälta samman i många gemensamma strävanden. Men fortfarande finns rester kvar av den avlägsna tid då Lunds studenter sökte att bygga upp en egen identitet i enlighet med de linjer som skissats efter mordet i Locus Peccatorum vid Adelgatan.

Kanske kunde det vara en god idé att AF och Föreningen Gamla Lund kunde vandra vidare i Lundagård och i tiden förlänga denna historiska kavalkad, som även under senare tid rymmer utomordentligt mycket av intresse både för studentkåren och stadens övriga invånare.

Låt mig också tillägga att inbjudan till kvällens sammankomst utfärdats av en kvinnlig ombudsman. 1800-talets helt mansdominerade förening, som länge förblev ganska oförändrad, har här helt ändrat karaktär.

Text: Olof Nordström, Gamla Lund Nytt ____