S:t Nikolai kyrka under Kyrkogatan

Strax utanför Sydsvenskans stjärncafé i Lund ansluter Gråbrödersgatan till Kyrkogatan. Här låg förr Lilla torg. Under Kyrkogatans nötta gatstenar och det som en gång var Lilla Torg ligger bl.a. gravar och ruiner efter S: t Nikolai kyrka.

Kyrkogatan anlades år 1702 genom äldre tomtmark. Den sedan reformationen övergivna kyrkogården utgjorde då en öppen plats. Platsen döptes senare till Lilla Torg och där hölls kreatursmarknader. De flyttades dock år 1860 till det då nyanlagda Mårtenstorget och Lilla Torg införlivades sju år senare med Lundagård.

vattenledHelgonkulten kring S: t Nikolaus vann stor spridning under slutet av 1000-talet i samband med att hans kvarlevor förts till Bari, Italien, år 1087. Det är rimligt att den lundensiska Nikolauskyrkan uppfördes efter att den danske kungen Erik Ejegod, 1095-1103, vallfärdat till Bari och återkom med reliker. Det äldsta belägget är från 1160-tal då två av kyrkans präster, Kättil och Isak, finns inskrivna i domkyrkans gåvobok. S:t Nikolai socken omfattade gårdarna närmast kyrkan och gårdar längs västra sidan av St.Gråbrödersgatans norra del.

Grundmurarna till S:t Nikolaus blottlades redan på femtiotalet av Ragnar Blomqvist. Trots Ragnars vaksamma öga fanns det fortfarande oklarheter angående kyrkans planlösning och kyrkogårdens utformning. Arkeologen Anders Andrén menade att det rörde sig om en traditionell gråstenskyrka med sekundärt västtorn och vapenhus i norr. Svårigheterna med att tolka kyrkans planlösning beror på att det inte bara är kyrkans grundmurar som döljs under gatan. Efter att kyrkan rivits, i samband med reformationen 1536, byggdes på platsen ett tegelhus som var möteslokal för sockenprästernas gille. Det är således ett sammelsurium av nedbrutna grundmurar under Kyrkogatan.

Våren år 2006 gav ett rörbyte i gatan Kulturens arkeologer möjlighet att ånyo försöka kartlägga kyrkans planlösning. När arbetet hade börjat påträffades flera gravar. Dessbättre nådde schaktdjupet inte djupare än en dryg meter, varför bara de grundaste gravarna berördes. Därnäst framträdde kyrkans kraftiga grundmurar av gråsten. Några belägg för det ovan omtalade vapenhuset i norr framkom inte. För att ytterligare förvirra bilden av kyrkans planlösning så framkom en mur som tolkades som ett vapenhus i söder. Trots att inte alla dimmor skingrats beträffande planlösningen, så är det möjligt att den gestaltat sig som på bilden.

Text: Karl-Magnus Lenntorp, Kulturen. Gamla Lund Nytt