Kulturportal LUND

 

Östervångskolan

 

Ostervang

Lund är skolornas stad. Nya poppar ständigt upp. Andra försvinner. En som har försvunnit är Dövstumskolan som etablerades 1871 och så småningom bytte namn till Östervångsskolan. 

Under detta namn flyttades den vid årsskiftet 2015-2016 från sin gamla tomt mellan Linnégatan och Dalbyvägen och länkades samman med Tunaskolan på Warholms väg. Där undervisas nu barnen i teckenspråkig miljö samtidigt som de får vara tillsammans hörande jämnåriga.

Den ursprungliga byggnaden står dock kvar och kallas fortfarande i vardagligt tal just Dövstumskolan. Nu reser sig nya byggkroppar på tomten. Hit ska snart LIS (Lund International School) flytta i en ny rockad i ”lundaskolespelet” då LIS lämnar sina lokaler vid Parkskolan. Den här artikeln handlar dock enbart om gamla Dövstumskolans huvudbyggnad vid Dalbyvägen.

Begreppet dövstum används inte längre. Numera säger vi kanske hörselskadad eller person med hörselnedsättning. Det gamla begreppet berättar att den döve var dubbelt handikappad. Den som var döv kunde inte lära sig använda talet som språk. Länge fanns det knappast några möjligheter till skolgång för döva barn. Men under 1800-talet skedde förändringar som ledde till att det öppnades skolor på sex olika håll i Sverige, bland annat i Lund. Barnen, som bodde på internat, undervisades på teckenspråket. Lärarna hade utbildats på Manilla i Stockholm.


I mitten på 1860-talet beslöt Lunds stad att upplåta mark för en planerad anstalt för döva barn. Stadens östra lergravar ansågs vara en lämplig tomt och landstingen i Malmöhus och Kristianstads län lät bygga en skola som fick det officiella namnet Skånes anstalt för döfstumma i Lund. I september 1871 togs den i bruk, en ståtlig byggnad med två flyglar i grågult tegel omgiven av en stor park. Längst ned i parken mot Dalbyvägen anlades två dammar där många generationer lundabarn senare kom att åka skridsko.

I byggnaden rymdes ursprungligen förutom undervisningslokaler också sovsalar för pojkar och flickor samt bostäder för olika sorters personal. Aulan var pampig och trapphuset i huvudbyggnaden imponerande med en rikt utsirad gjutjärnstrappa. Så småningom upphörde byggnaden att nyttjas som bostad för eleverna vars boende löstes på andra sätt, men efter olika renoveringar tjänade den som skola ända till helt nyligen. Under namnet Östervångskolan är den alltså numera tvilling med Tunaskolan och har lämnat den gamla byggnaden för gott. Det återstår att se vilka skratt och rop från talande barn som i framtiden ska höras på den en gång så tysta Dövstumskolan.

Text: Ingrid Meijling, foto: Claes Wahlöö

 

 

2018-01