Borgerligt lantliv

I Lund liksom i de flesta andra städer fanns det utanför vallarna lyckor och allmänningsjord. Lyckorna ägdes av någon stadens borgare och där odlade man, ibland i egen regi, ibland arrenderade man ut jorden. Allmänningsjordarna användes främst som betesmark för stadsborgarnas kreatur.

Någon gång i mitten av 1800-talet blev det modernt att flytta ut på landet, bort från den trånga och smutsiga staden. Det kunde ske på olika sätt; sommarbostäder eller ståndsmässig bosättning nära staden men ändå utanför vallarna.
I Lund tycks de första lantliga bostäderna ha tillkommit i mitten av 1800-talet. Gemensamt för dem var att de var stadsnära, med dagens ögon mycket nära stadskärnan. Det finns faktiskt ett exempel på sommarhus innanför stadsvallen!

Tuna slottTuna slottSophieberg och Tuna slott i Tunaparken
Lektorn vid Katedralskolan Pål Boström köpte 1839 ett antal lotter på Galjevången och lät 1846 där bygga en gård. Området motsvarar ungefär dagens Tunaparken, vilket på den tiden var långt utanför stan.
Runt huset anlades en trädgård. Huset kallades Sophieberg efter Boströms hustru Sofia.
Pål Johan Boström (1802 – 1876) var son till en garvare i Lund. Han gick på Katedralskolan blev student vid universitetet och prästvigdes 1825. Efter några kortare prästerliga vikariat anställdes han som lärare vid Katedralskolan 1830 och avancerade så småningom till lektor. 1862 blev han tjänstledig på grund av sjukdom och ålderdomssvaghet.

Boström lär ha arbetspendlat per häst in till sitt arbete i staden!

Sofieberg är inte helt bortglömt. Det bostadsområde som är under byggnad i Tunaparken har fått detta namn. 

Området såldes 1866 till Emilie Thomander, änka efter biskop J.H. Thomander, och hennes två döttrar. Egendomen döptes om till Tuna, Sophieberg revs och här uppfördes Villa Tuna, Lunds första egentliga villa, men på rejält avstånd från staden.  
Helgo Zettervall ritade det i medeltidsromantisk stil. Huset övergick 1933 i stadens ägo, var bl.a. flyktingförläggning under andra världskriget, förföll därefter och revs (sprängdes!) slutligen 1948.

 

St Raby

Gyllenkrok i Stora Råby
Friherre Gustaf Gyllenkrok (1783 – 1865) byggde 1862 en sommarbostad i tegel i Stora Råby, med domkyrkoarkitekten C G Brunius som arkitekt. Dock avled hans hustru Malin Gyllenkrok innan huset blev klart och Gyllenkrok flyttade aldrig in.
Istället kom huset att användas som bostad till rektorn för Råby räddningsinstitut, som invigdes redan 1840.Gyllenkroks beslut att försöka göra något för att rädda vanartade barn från undergång växte fram sedan han drabbats av personlig tragedi när hans son Gustaf tvingats i landsflykt efter att ha "lånat" ur regementskassan för att betala en spelskuld.
 

LinerogardenLinero
Vid Tre högars park i dagens Linero lät domprosten Hans Magnus Melin (1805 – 1877) uppföra ett lantställe, ritat av Helgo Zetterwall. Liksom Villa Sunna ritades det i ”schweizerstil” med snickarglädje och punschveranda. Huset stod färdigt 1869 och fick namnet Linero efter Melins tredje hustru, Carolina.
Det revs 1980 trots lokala protester och tidningsskriverier.

I början av 1900-talet hyrdes Linero som året runt-bostad av professorn i nationalekonomi Knut Wicksell och hans sambo politikern och fredsaktivisten  Anna  Bugge och deras två söner.

 

 
RabyholmCarl Otto Borg på Råbyholm
Carl Otto Borg ägde familjeföretaget Borgs färgerier. När han planerade att dra sig tillbaka, anlitade han Helgo Zettervall göra ritningar till en ståndsmässig boplats i Råbyholm, där han tidigare köpt tomter. 

I anslutning till huvudbyggnaden anlades en park i engelsk stil med slingrande gångar och 300 prydnadssnäckor kring rabatterna, men där fanns även en stor köksträdgård och ett drivhus.  Huset stod klart 1871 då Borg lämnade färgeriet vid Stora Södergatan och sin bostad i anslutning därtill. Han bodde kvar på Råbyholm till sin död 1894.
Huset finns fortfarande kvar.


Hills sommarhusHills på Kobjer
1873 köpte matematikprofesson Carl Johan Hill en gård på Kobjer. Redan tidigare ägde familjen mark på västra delen av Kobjer.

Hill arrenderade ut marken. Byggnaderna bestod av ett friliggande boningshus och två ekonomilängor i vinkel, som användes som sommarnöje. Troligen tillbringade sonen, konstnären Carl Fredrik Hill, sin barndoms somrar här i familjens korsvirkeshus.
1907 köpte staden gården eftersom man hade planer på att flytta järnvägen västerut. När byggnaderna senare kom i Alfa-Lavals ägo brändes de ner  9 januari 1968 för att ge plats åt en personalvårdsenhet.

Fler lundaborgare har troligen haft sommarnöje på Kobjer. En av de på sin tid kända var regementsläkaren L.E. Fick. 1877 köpte han tomten nr 5 och sägs ha använt en del av boningshuset där som sommarbostad.
Fick ägde f.ö. också ”Fickens stall”, en stallbyggnad i korsvirke från 1832 som låg i Tomegapsgatan i anslutning till hans bostad. Den finns fortfarande finns kvar.

HolmgrenskaCarlsro – Holmgrenska parken
År 1877 blev Carl Holmberg ensam ägare till en tomt i Papegojelyckan.
Fabrikör Carl Holmberg var en av stadens förmögnaste män, grundare av Carl Holmbergs Mekaniska Verkstad och Armaturfabriken Carl Holmberg.
Enligt en karta 1879 hade Holmberg då byggt en länga ungefär mitt på tomten. Huset, som låg ca 700 meter från Holmbergs bostad vid Bantorget, användes som sommarställe och kallades “lantegendomen Carlsro”.
Säkrare uppgifter om huset saknas. På en karta från 1909 finns bara ett hus på tomten, troligen trädgårdsmästarbostaden, Carlsro var förmodligen rivet då.
Idag syns inga spår av husen, utom möjligen en husgrund från trädgårdsmästarens hus. På den förvildade tomten finns rester av en konstgjord gravhög. Parken är sedan 1983 utlagd som naturpark, Holmgrenska parken. Om våren lyser den blå av scilla.

 

Villa SunnaVilla Sunna vid Dalbyvägen
Villan uppfördes 1880 som sommarbostad till familjen Gleerup.
Bokförläggare Jacob Gleerup var ett av sexton barn till CWK Gleerup, grundaren av Gleerups bokhandel och bokförlag.
Jacob Gleerup ansökte 1880 om att få uppföra " en sommarbostad af plank och bräder täckt med käradt och sandadt takpapp och en uthusbyggnad af korsvirke och bräder". Arkitekt var domkyrkoarkitekten Helgo Zettervall.
Huset finns kvar med liggande gulmålad träpanel. Familjen Gleerup fick en veranda med en detaljrik snickargädje.
När sommaren kom åkte familjen Gleerup med häst och vagn från centrala Lund till sitt sommarhus. Ingen lång resa, men Dalbyvägen var inte den breda trafikerade gata den är i dag. Villan har fortfarande en fin veranda men merparten av utsmyckningen är borta. Uthuset står kvar som förrådsbyggnad.
På 1980-talet var det nära att huset revs.

SpoletorpBernlunds stadsnära sommarboende
Kvarteret Spoletorp ligger på marker som tillhörde jordegendomen Spoletorp. 1873 köptes kvarteret av fabrikör Carl Bernlund och kyrkoherde Magnus Liljeblad. Syftet var att bedriva tomtaffärer. Fabrikör Carl Bernlund lät inreda en av Spolegårdens gamla ekonomibyggnader till sommarbostad åt sig själv. Det gamla boningshuset sålde han till läkaren Seved Ribbing.
1898, året efter det att Bernlund pensionerat sig och sålt sitt företag vid Bangatan inklusive det där belägna bostadshuset, uppförde han en påkostad tegelvilla på tomten bakom sommarstugan. Där bodde han till sin död 1911.
Tegelvillan finns kvar, idag disponeras den av Svalorna. Det gamla sommarhuset användes senare bl.a. som snickeriverkstad. Den revs 1971.

 

Text: Ingrid André

 

Läs mer
Björklund, H., När Sophieberg blev Tuna. (i Lunds dagblad 29/10 1959)
Christensen, Hilma, Spoletorp på 1880- och 1890-talen. (i Vi minns om Lund vid sekelskiftet. 1969)
Lund utanför vallarna. Bevaringsprogram. Del 1-2. 1991, 1996.
Nathell, Ingrid, Villa Sunna.
Pamp, Bengt, Från Gödelöv till Östen Undéns gata. 1998. (Gamla Lunds årsskrift)
Stadsbibliotekets Lundasamling. Klippsamling och fotografier

 

 

2017-10