Kulturportal LUND

 

Kolonier i Lund

Rosor, dahlior, fruktträd, bärbuskar, några stånd nypotatis. Väldoft, humlesurr, fjärilsfladder. Därtill plats för lek, kafferaster eller att slappa i hängmattan. Och förstås en välhållen stuga som utstrålar snickarglädje. Koloniliv när det är som bäst. I Lund finns 19 koloniområden med upp emot 1000 lotter. Ett grönt kulturarv som allmänheten är välkommen att ta del av.  Under sommarmånaderna är områdena öppna dagtid för den som vill strosa runt och fylla sinnena. Ingen koloni är den andra lik.

Det äldsta området i Lund är Öster 1 som anlades redan 1905. Det senaste är S:t Hans på Norra Fäladen som anlades 1995. Koloniområden har både kommit till och försvunnit. På söder anlades t ex Gernantska lyckan 1910 och Hospitalsträdgården. Senare behövdes marken för gator, bebyggelse eller annat. Det gäller också Marknadsplatsen på Väster och kolonierna i Smörlyckan som istället blev parkeringsplatser och bollplaner.


Kolonikarta

Kolonier – ett socialt projekt
Men från början var det inte hängmattedagar som lockade lundabor att bli kolonister. Det var utsikten att kunna odla rotfrukter, grönsaker, bär och frukt för det egna hushållet. Kolonirörelsen var ett socialt projekt som drevs av engagerade högreståndsmänniskor. I Sverige var Anna Lindhagen en centralgestalt.  Lotterna var tänkta för fattiga arbetarfamiljer i storstädernas industriområden. Förutom odlingen ville man också ge barnen en chans att komma ut i det gröna.

I Lund var det Nils Lundahl, folkskollärare, folkbildare och politiker, som fick fart på kolonirörelsen genom en motion i fullmäktige 1904. Öster 1 var först och två år senare, 1907, anlades S:t Månslyckan som blev det andra området i Lund och det första på Väster. Då var stadsdelen Jutahusen nybyggd. Här bodde industriarbetare, många nyinflyttade från landsorten som arbetade på Armaturfabriken. Familjerna var stora och ofta trångbodda – kolonin i närheten blev en värdefull fristad. Lotterna var små, 120 kvm, och årsavgiften var beskedlig – 10 kronor. Stugorna är små och för tanken till lekstugor. Kolonisterna fick också tillgång till en paviljong som flyttades hit från Lundautställningen 1907. Här dansas det fortfarande när föreningen har fest. Även cigarrkiosken från utställningen har fått en fristad här.

Regleringsiver
Men kolonisterna fick inte odla och plantera hur och vad som helst. Ledarna för rörelsen hade utfärdat regler för hur en kolonilott borde disponeras. Potatis fick ta upp högst en fjärdedel av ytan. Men potatis var ett baslivsmedel så om den regeln tog kolonisterna strid.

Ett område där regleringsivern syns än i dag var Västra Sommarstaden, och intilliggande Västhagen. Anlagda under krigsåren, 1940, respektive 1943. De ligger på Väster utmed Maskinvägen och är en del av ett folkhemsprojekt med bostadsområdena Solgårdarna och Borgmästaregården. Gångarna genom kolonierna är snörräta, stugorna skulle vara lika stora och stå på samma ställe på tomten, träden på samma avstånd från tomtgränsen, och så vidare.

I koloniområden från senare datum ser man mer av slingrande gångar och oregelbundenhet. Men stugornas storlek är fortfarande begränsad.  Arkitekturen i koloniområdena är en del av vårt kulturarv. Från början var det lite av Kajsa Varg – man tog vad man hade och byggde ett krypin – med mer eller mindre snickarglädje. Sen kom funktionalismen med diverse krav. Och efter 60-talet en större frihet. Kreativiteten har varit och är stor. Många av dagens kolonister renoverar, återställer och håller i ordning sina miniatyrhus med stor kärlek och omsorg. Och är en koloni vanskött så agerar områdets styrelse.

Ärva eller köpa
Många kolonilotter går i arv från den ena generationen till den andra och bevaras som en släktklenod. Idag har pendeln börjat svänga tillbaka ifråga växtlighet. Rosor får ge vika för ekologiskt odlade grönsaker.

Den som vill förvärva en koloni eller odlingslott måste vara skriven i Lund. Kolonitillvaro och odlande lockar och nu är det 2-3 års kötid till en odlingslott i Lund. Uppvuxna kolonier säljs privat och är eftertraktade. Man arrenderar marken av kommunen och köper stugan och växtligheten. Arrendet är på tio år.
Kolonisterna i varje område är organiserade i en förening och samtliga områden är medlemmar i Lunds Kolonisters Centralförening, LKC, som företräder kolonirörelsen i förhandlingar med kommunen.

Text: Solveig Ståhl, karta: Thomas Hellquist, foto: Erika Ståhl

Läs mer
På landet i Lund. Om koloniområden då och nu. 2012.(Gamla Lund Årsbok)

 
Klicka på bilderna för att förstora.

 

2017-07