Kulturportal LUND

 

Lund och flyktingar


Under tiden 1851 – 1930 utvandrade nästan 1,2 miljoner människor från Sverige till USA och andra transoceana länder. Utvandringen från sydvästra Skåne var dock förhållandevis liten, men från en socken i nuvarande Lunds kommun, Genarp, var utvandringen omfattande enligt den stora Emigrationsutredningen, 1907-13.

Samtidigt fanns en immigration, fast i mycket mindre skala. I sin ämbetsberättelse från 1886 skriver landshövdingen i Malmöhus län att till städerna flyttade handelsmän av mosaisk trosbekännelse. De kunde ”uppträda med övermod och med mindre stadgad vandel”. Många av dessa judar kom till Lund. Läget var det att först 1782 fick judar lov att bosätta sig i Sverige. Men det var ett tillstånd med stränga restriktioner. Länge fick de endast bosätta sig i Stockholm, Göteborg, Norrköping och Karlskrona. De judar som kom i början av 1800-talet var mestadels välbärgade människor från norra Tyskland.

En shtetl i Lund
Invandringsvågen i slutet av 1800-talet var helt annorlunda. Fattiga judar flydde då från tsarryssland på grund av pogromer i olika städer. I huvudsak kom de från nuvarande Litauen till Sverige. Att de kom i så stor utsträckning till Lund berodde på att just i mitten av 1870-talet byggdes södra delen av stadskärnan ut. Det var på initiativ av rådman August Theodor Ripa, och området kallades först Ripas äng, senare Nöden och Judéen. Nya inflyttade drogs till området där bekanta eller besläktade redan fanns.

NödenjudarJudiska familjer i Nöden

De nytillkommande judarna bosatte sig alltså vid gatorna Stora Tvärgatan, Prennegatan, Hospitalsgatan och Mariagatan, och det innebar att Lund fick vad som på jiddisch kallas en shtetl (en liten judisk stad), den enda i Sverige. De fattiga judarna försörjde sig i stor utsträckning genom gårdfarihandel, vilket inte var populärt bland bofasta handelsmän. De som bodde nära judarna såg dock på dem med välvilja. Så småningom fick de en synagoga. Mest känd är den som låg vid Prennegatan. Judiska familjer från Nöden är bland andra Kanter, Katz, Schatz och Rubenowitz.

Flyktingar undan nazisterna
1939 fick Lund en intensiv flyktingdebatt. Medicinalstyrelsen hade föreslagit att 10 tyskjudiska läkare skulle få komma till Sverige och få en fristad från nazistisk förföljelse. Mot förslaget blåste upp en opinionsstorm, framför allt i universitetsstäderna Uppsala och Lund. Man talade om den dåliga arbetsmarknaden för svenska läkare. I Lund varnade man också för att främmande element skulle komma till Sverige, vilket skulle vara skadligt och ”för framtiden oförsvarbart”. På ett möte den 6 mars beslöt Lunds studentkår med 724 röster mot 322 att skriva till Konungen och hemställa att de tio judiska läkarna inte skulle få komma in i Sverige.

En helt annan inställning visade lundaborna 1943 när det tysknazistiska styret i Danmark stod i beredskap att angripa landets judiska befolkning. Judarna blev varskodda och flydde i stort antal över Öresund. Många av dem kom till Lund, och vid universitetet inrättades en flyktingbyrå. Familjer i Lunds stad ställde rum till förfogande för flyktingarna. De danska studenterna bildade en egen nation, och en särskild dansk skola inrättades i Lund, som ägde bestånd från 15 november 1943 till den 9 juni 1945.

I krigets slutskede
I krigets slutskede kom många flyktingar till Sverige, bland annat till Lund. En del av dem kunde eller ville inte återvända till sitt ursprungsland. Det gällde särskilt baltiska flyktingar. I april och maj 1945 kom Bernadottes vita bussar med bland andra judiska koncentrationslägerfångar. Den 5 maj meddelade Sydsvenskan att det fanns 1 933 flyktingar i olika karantäner i Lund. Karantänlokalerna i Lund var Klosterskolan, Parkskolan, Flickskolan, Idrottshallen, Palaestra och Råbyskolan. Enskilda forskare kom till Lund på grund av kriget, bland andra filosofen Manfred Moritz, mätteknikern Hellmuth Hertz från Tyskland och geografen Edgar Kant från Estland.

Under senare delen av 1940-talet och från 1950- och 1960-talen skedde en stor arbetskraftsinflyttning till Sverige. Det var särskilt många från Finland men också från det dåtida Jugoslavien och från Grekland och Turkiet. Dessa människor kom emellertid främst till industristäderna, inte så många till Lund. Men så småningom blev flyktingar en väsentlig del av invandringen, och då kom många även till Lund.

 Danskarna hem1Stationen den 30 maj 1945. Danskarna åker hem. Avskedssång på perrongen. Tydligt igenkännbar är Ragnar Josephson. Foto: Waldemar Wahlöö


Från oroliga delar av världen
Det började med ungrare, som kom efter Sovjetunionens angrepp på landet 1956. Särskilt från 1970 har oroligheter och förföljelser på olika håll i världen fått genomslag i Lund. Just 1970 kom en ström av människor från Polen. En anledning var oroligheter i Östersjöområdet som även hade en antisemitisk karaktär. Under 1980-talet följde en maktkamp mellan regimen i landet och solidaritetsrörelsen under Lech Walesa.

Under 1970-talet kom också många från Latinamerika, flest från Chile. Här var anledningen general Pinochets statskupp mot Salvador Allende 1973. Även i Argentina och Uruguay ökade ofriheten på grund av militärers maktövertagande, och också från dessa länder kom flyktingar till Sverige och Lund.

Någon större flyktingström från Afrika kom inte med ett undantag, nämligen etiopier och eritreaner. Först präglades landet av Eritreas kamp för frihet från Etiopien, sedan av en hård diktatur under Mengistu. När Eritrea 1993 blev självständigt blev Isaias Afwerkis president, och han har fört en brutal politik mot regimkritiker.

Från Mellanöstern har många kurder kommit till Lund. De har levt i konflikt med sina regimer i Turkiet och länge också i Irak. Den islamiska revolutionen i Iran 1979 förde många flyktingar till Lund. Samma var effekten av det långvariga och blodiga kriget mellan Iran och Irak under 1980-talet.

Fram till 1990 kunde man tro att krigens period var slut i Europa, men då skedde Jugoslaviens våldsamma upplösning, och många bosnier och serber kom som flyktingar till Lund.

När vi ser på människor i Lund som är utrikes födda eller födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar finner vi att de tre största grupperna är polacker, iranier och irakier. Detta är en följd av flyktingsituationen i världen från 1970 och framåt.  

Text: Sverker Oredsson     

Läs mer
Svensson, Anna, Nöden - en shtetl i Lund. 1995. (Gamla Lunds årsbok).