Kulturportal LUND

 

Lund under första världskriget

 

Första världskriget var en dyster tid för Lund liksom för Sverige och Europa i övrigt.

Befolkningsmässigt stod staden stilla. Visserligen skedde en ökning från 20 139 invånare år 1910 till 23 183 år 1920, men ökningen berodde nästan helt och hållet på inkorporeringar, en del av Lunds landskommun och hela S:t Peters klosters församling. Lund hade varit Sveriges sjunde största stad 1862, låg på elfte plats år 1900 och rasade ner till plats 15 år 1920.  

FågelperspektivLund i fågelperspektiv, ca 1910

I landsbygdskommunerna i Lunds närhet var det huvudsakligen fråga om befolkningsminskning. Ett undantag var Södra Sandby som växte tack vare ny järnväg och nu blev lundabygdens största landsbygdskommun.

Lund hade haft ett sockerraffinaderi sedan år 1888, och det var ett av Lunds största företag. Åren 1913-14 lades det ner, sedan det blivit en del av Svenska Sockeraktiebolaget.
I övrigt var de största företagen Carl Holmbergs Mekaniska Verkstad, Armaturfabriken och Bindgarnsfabriken.

Staden hade också två konkursmässiga järnvägar, en till Bjärred och en till Harlösa.
TågbommarnaTågbommarna vid Bantorget, 1910Till Bjärred forslades badgäster, på den andra banan soldater och sten. När de båda bolagen gick omkull tog staden själv över driften. Bjärredsbanan elektrifierades 1916, vilket firades med en ny invigning. Den andra järnvägen föranledde stenbrytning i Hardeberga i stadens egen regi.

Världskriget medförde en kraftig upprustning av det svenska försvaret. Södra Skånska Infanteriregementet hade existerat sedan 1811 och hade haft Revingehed som sin exercisplats sedan 1888. Under kriget förlades soldater inne i staden Lund. Sockerbolagets lokaler väster om järnvägen hade genom nedläggning blivit lediga, och de blev nu kaserner. Så skedde också med en valskvarn vid Lilla Södergatan. Tanken var att Lund skulle bli en permanent kasernstad, och man byggde en kasern i Vipelyckan, men Norra kasernenNorra kasernen i Sockerbolagets lokaler, 1915.försvarsnedläggningen 1925 gav en ny inriktning åt det svenska försvaret.

I Sverige föregicks kriget av en konstitutionell konflikt, där kungen, Gustaf V, tog avstånd från sin statsminister, Karl Staaff. Ett stort bondetåg stödde kungen. Många, särskilt konservativa, lundastudenter ville ge kungen sitt stöd, och under mottot ”Vi samlas kring Konungen i försvarsfrågan” reste 546 studenter upp till Stockholm. Vid Lunds station utbringade Kulturens chef, intendent Karlin, ett leve för studenterna och deras hyllningståg.

Men lundaopinionen var splittrad. På Grand Hotel hölls ett anti-möte med fem hundra personer närvarande. Där talade liberalen Herman Söderberg och socialdemokraten Östen Undén, och mötet beklagade ”avvikelsen från en sund konstitutionalism”.

Så bröt världskriget ut. Den 5 augusti 1914 tågade Lunds landsstorm till stationen i Lund för vidare transporter. Under 14 dagar bevakade man kusten utan att erhålla en enda patron. Författaren Nils Ludvig (Olsson) har beskrivit hur han den 12 mars 1915 reste med tåg från Lund Södra till Revinge och sedan var han soldat i Revinge och Lund en stor del av världskrigstiden.

I Lund blev studenterna tunnsådda. De fanns i vapenrock på skilda håll i landet. Det blev inte aktuellt med någon karneval 1916.

1910 var studentantalet i Lund 1 162 och hade till 1920 ökat till 1 423. Universitetet var ett litet provinsuniversitet i relation till det större och äldre universitetet i Uppsala. Kvinnliga studenter fanns men de var inte många, och de hade det inte lätt.1907 var studentskornas antal 37 stycken, och då skrev den relativt radikala Folkets Tidning: ”Den lärda kvinnan frånkännes i regel skönhet. Undantagen torde inte vara fler i Lund än annorstädes.”

Det var dåligt med demokratin i Sveriges städer och kommuner. Rösträtten var graderad, så de välsituerade var bestämmande. I Lund hade akademiker ett stort inflytande. Under perioden 1911-22 var professorn i civilrätt Carl Björling stadsfullmäktiges ordförande. Apotekaren Fredrik Montelin var ordförande i drätselkammaren, stadens styrelse, 1912-32, alltså även efter det att socialdemokraterna 1922 blivit majoritetsparti.

Kyrkogat fr SStora Kyrkogatan från söder, 1915

Högern var dominerande. Där fanns bland andra direktören Wilhelm Westrup, bryggeridirektören Axel Andersson och domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin. Bland liberalerna kan nämnas zoologiprofessorn Hans Wallengren och medicinaren Karl Petrén. Av naturliga skäl var inte socialdemokraterna så många men den för eftervärlden mest kände kom från det partiet, nämligen docenten i nordiska språk, Ernst Wigforss. Den starke mannen i arbetarkommunen var Anders Eriksson, mekaniker hos Carl Holmberg.

Stadsfullmäktige blev i något mindre grad en exklusiv herrklubb. Den första kvinnan i fullmäktige var Hanna Petersson, invald 1912, socialdemokrat och bokbindare. Hon följdes av Anna Bugge Wicksell, liberal och jurist.

Sverige var inte krigförande men 1917 rådde hungersnöd i landet. I Lund ägde en väldig demonstration rum den 25 april. Under mottot ”Mot hungervanstyret!” samlades 5 000 människor på Stortorget. Alla Lunds myndighetspersoner var församlade, och demonstranternas krav framfördes av Anders Eriksson. Han klagade dock mer på regeringen under Hjalmar Hammarskjöld än på de lokala myndigheterna, men han framhöll att arbetarna inte kunde uthärda med de nuvarande villkoren. Arbetarna måste ha billigare livsmedel framför allt potatis. Eriksson stod i Rådhusets nedre våning och från fönstret meddelade han till människomassorna vad han krävde och de svar han fick. Slutligen utbringade han ett leve för arbetarnas frigörelsekamp och socialismen, varefter alla sjöng Internationalen.                  

HungerdemoAnders Eriksson talar vid hungerdemonstrationen 1917.

Under intryck av Tysklands nederlag i världskriget och oroligheter i Europa beslöt Sveriges riksdag i november 1918 om allmän och lika rösträtt för kvinnor och män. Sverige och därmed också Lund blev demokratiskt.

1918 blev alltså ett fredsår. Men det var också det år då Spanska sjukan härjade. Massdöden var svår. Under en dag kunde 90 personer i Lund begravas.

Den svåra livsmedelssituationen i världskrigets slutskede drabbade även studenterna. Våren 1918 talade man om verklig nöd bland dem. Det ledde till att man tog initiativ till att samla in pengar till ett matställe där studenter skulle kunna äta billigt. Så tillkom studenternas konviktorium mittemot universitetsbyggnaden. Samtidigt skapades en kreditkassa. Med dess hjälp skulle studentväxlarna krossas.                      

Under nödtiden firade Lunds universitet sitt 250-årsjubileum, i maj 1918.
Två påtagliga minnen finns från jubileet, Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet bildades, och Lunds stad gav en skulptur till Universitetsplatsen, ”Mannen som bryter sig ur klippan” av Axel Ebbe. Kanske kan man se skulpturen som en bild av hur världen, Sverige och Lund bryter sig fram mot bättre förhållanden än världskrigets.    

HolmbergsInteriör från en av Lunds största industrier - Holmbergs mekaniska verkstad. Målning av Valfrid Nelson.   

Text: Sverker Oredsson

Läs mer:

Lunds historia del 3. Modern tid. 2012.
Olsson, Nils Ludvig, 497 3/14ä Olsson. Beredskapsminnen. 1958.